lördag 12 december 2015

Att segla från Colombia till Panama

För att ta sig runt i Sydamerika är buss helt klart ett av de vanligaste transportsätten, både för långa och korta sträckor. Vi har nog hittills på resan spenderat mer än 4 dygn totalt på olika bussar. Men när det gäller att ta sig från Colombia till Panama bör man inte ta bussen om man vill vara säker på att komma fram. Den gränsen och djunglerna som omger den ska vara väldigt osäkra och det finns många exempel på personer som helt enkelt inte kommit fram till sin tänkta destination. Därför finns det i princip bara två sätt att färdas mellan länderna, nämligen flyg eller båt. Om man väljer det senare alternativet finns det flera båtar som efter de 36 timmarna på öppet hav stannar till 3 dagar vid paradisöarna San Blas. Då flygen nästan kostar lika mycket som dessa båtturer var vårt val ganska enkelt - vi skulle segla över Karibien. 


Indra som är långt ifrån så båtvan som Mattias blev inte så lite nervös när vi genom att läsa bloggar fick höra massa skräckhistorier om folk som varit med om konstant storm under de timmar man är ute på öppet vatten och där alla ombord legat sjösjuka i två dygn. Dessutom fick vi höra att november till januari ska vara de stormigaste månaderna på sträckan. Nervositeten lugnades dock mycket då vi bokade båt via Blue Sailing som arbetar med flera olika båtar som gör liknande turer och som verkar ha hög standard på allt från båtarna till kaptenerna. De var också otroligt hjälpsamma och snabba att svara på mail så dem kan vi verkligen rekommendera.

Väl på båten fick vi höra att det blåste lite eller inget alls och vågorna var "bara" två meter höga, vilket var lugnande eftersom den här tiden på året är när det blåser och stormar som mest! Klockan 00:00 seglade vi ut från Cartagenas hamn och lämnade Colombia. Eftersom vi hört så många historier om sjösjuka ombord av de som redan gjort segelturen hade vi köpt tabletter som tar ner sjösjukan, men också gör en supertrött. På grund av detta somnade vi båda som stockar efter bara någon timma...


När vi sedan vaknade morgonen därpå och kikade ut genom den lilla luckan i förpiken befann vi oss mitt ute på öppet vatten och vart man än tittade såg man enbart horisont. Väldigt häftigt! Och så fortsatte det hela dagen. Vi hade även denna dag otrolig tur med vädret så vi kunde sitta och läsa i solen eller ligga på fördäck hela dagen. Vilket var himla bra för vi var totalt 8 personer plus kapten och kock på båten så när alla befann sig under däck blev det ganska så trångt! En stund på eftermiddagen fick vi även sällskap av tre delfiner som simmade och hoppade bredvid båten. Kort sagt en ganska idyllisk dag på båten, men detta skulle snart ändras för Indras del.






Mitt i natten därefter vaknade nämligen Indra och blev tvungen att rusa ut för att kräkas och sen blev det inte mycket mer sömn den natten. Till en början misstänkte vi att det var sjösjuka men eftersom vädret var ju väldigt lugnt, vi åt sjösjukepiller och illamåendet inte gick över ens efter 10+ kräkningar så insåg vi att hon nog hade blivit magsjuk. Men att vara magsjuk på en gungande båt (hur lite det än gungar) är helt enkelt inte att rekommendera! Som tur i oturen kom vi fram till San Blas-öarna på förmiddagen dagen därpå, vilket innebar bad, mindre gung och ilandstigning på öar. Dock var Indra vid den tiden så svag att hon fick bada i flytväst hela dagen, men som tur var mådde hon sedan bättre rätt snabbt. 


De tre dagar som vi sen spenderade vid flera olika av de hundratals öar som SanBlas består av snorklade, badade och njöt vi av paradiset. En kväll fick vi även smaka nyfångad hummer runt en lägereld på stranden. Även här hade vi fantastisk tur med vädret vilket gjorde våra dagar ännu bättre! 






Hela turen avslutades med speedboat och sen jeep till Panama City. Allt som allt och trots magsjuka är vi båda två otroligt nöjda med seglingen och ska man ta sig mellan Panama och Colombia rekommenderar vi verkligen att göra detta! 


1 kommentar:

  1. Låter helt fantastiskt! Förskräcklig otur med magsjukan dock ... Urk. Underbara bilder! Jag ska visa dem för Cassiopeja. Eller kanske inte ... Kramar!

    SvaraRadera