Machu Picchu-film!

Här kommer som utlovat en liten film från vår vandring till Machu Picchu! 

Amazonas

Hur och om vi skulle ta oss an Amazonas på vår resa är en fråga som följts oss sen vi lämnade Sverige, och till sist blev det att vi köpte flygbiljetter till Leticia i södra Colombia. Där blev vi direkt upplockade vid flygplatsen och fick tre späckade dagar i Amazonas som startade med trädklättring, typ höghöjdsbana med ziplining och sen en natt i en trädkoja. Morgonen efter bar det sedan av till det lilla samhället Puerto Narino där vi hade vår bas övriga nätter. 

Våra guider Sergio och Johnny som själv kommer från Puerto Narino visade oss genom djungeln och berättade historier om träden och sederna där och massor av olika djur. Allt från giftiga grodor och spindlar under en nattsafari till kajmaner och delfiner, både rosa och gråa, under en av flera båtturer. Utöver detta fick vi oss också en danslektion i samba och fiska pirayor. En båttur hoppade till och med en fisk in innanför Indras flytväst, men som tur var var det ingen piraya denna gång. Mattias i sin tur fick en ordentlig lusgenomgång av en liten apa under en frukost. 

 

På olika platser i Puerto Narino stötte vi för övrigt ofta på små apor som folk hade hemma. Här är det nämligen lika vanligt att barnen har små apor som husdjur som att de får en machete i julklapp så de kan ta sig runt i djungeln. Totalt bor ca 3-4000 personer i samhället, men det hindrar dem inte från att ha flera stora fotbollsplaner. Det är nämligen något man hittar var det än finns hus, fotboll är sjuk stort i hela Colombia. I övrigt finns endast två bilar i hela Puerto Narino, sopbil och ambulans, så här tar sig alla fram till fots eller i långa väldigt låga båtar längs floden om man behöver ta sig en längre sträcka.

Allt som allt var vi otroligt nöjda med våra dagar där! Guiderna var otroligt schyssta och hjälpsamma och var verkligen måna om att vi skulle få bra dagar och omgivningen, Puerto Narino och Amazonas var fantastiskt alltihop. 

Som grädde på moset fick vi oss en snabbtur över gränsen in till Brasilien och smaka på lite brasilianskt godis av Sergios pappa innan han skjutsade oss till flyget till Bogota. (I närheten av Leticia finns punkten där Peru, Colombia och Brasilien möts.)

Bogota och gatukonst

Den största delen av vår tid i Colombia har vi helt klart spenderat i huvudstaden Bogota och utöver att det är en enorm, ganska kaosig och rörig stad med sina 8-9 miljoner invånare i alla olika samhällsklasser så var det en sak vi snabbt la speciellt märke till, nämligen gatukonsten. 

I hela Bogota, och då främst i la candelaria, den äldre delen av staden, är nämligen i princip alla husfasader prydda av gatukonst i olika färger och stilar. Så coolt och så snyggt! Här kommer ett urval av allt vi sett. 

Salento

Från Medellin tog vi oss sedan vidare med buss ca fem timmar söderut till Salento. Det är ett av några mindre samhällen som ligger i Eje Cafetero, kafferegionen. Här produceras merparten av Colombias kaffe varav 80% exporteras till andra länder. 

Vi kom fram till staden utan att ha hunnit boka hostel och åkte därför med en australienska vi träffade på bussen till hennes hostel för att se om det fanns plats där. Detta hostel heter La Serrana och ligger en bit utanför staden och är kombinerat hostel och ekofarm med fantastisk utsikt. Som tur var fanns det plats och det slutade med att vi sov första natten i ett slags stort tält som inuti såg ut som ett vanligt dubbelrum. Lite Harry Potter-feeling. Efter första natten blev det dock lediga sängar i ett dorm så då flyttade vi dit istället.

Första dagen bestämde vi oss snabbt för att vi ville besöka en kaffefarm så vi bad om råd på hostelet vilken de rekommenderade och blev då rådda att besöka en liten helt oganisk kaffefarm en halvtimmes promenad bort. Promenaden dit var väldigt vacker och någonstans längs vägen började Indra känna igen sig.  Hon besökte nämligen Salento förra gången hon var i Colombia och när vi till sist anlände till kaffefarmen visade det sig dessutom vara densamma som hon besökt två år tidigare. Väldigt roligt tyckte både hon och de som driver farmen. Väl där tog vi sedan en timmes rundtur och guidning bland plantagen där vi fick höra om allt från odling till export. Farmen heter Don Elias efter ägaren och de har odlat kaffe i tjugo år nu. Väl värt ett besök om ni någon gång kommer till Salento. Förutom kaffe odlar de även allt från bananer till ananas och avokado, till stor del för att förbättra förhållandet för kaffeplantorna, då tex bananträden ger välbehövlig skugga.

Förutom kaffeodlingar ligger också Valle de Cocora i närheten av Salento. Valle de Cocora är en dal där världens högsta palmer växer och för att se detta kan man enkelt ta en jeep (alla taxi-bilar där är öppna jeepar!) från Salento (ca 20 min) och sen ta en femtimmarsvandring runt dalen. När vi gjorde detta började vi dock lite för sent och en tjock dimma hann lägga sig över dalen, vilket gjorde utsikten skymdes. Men det som vi ändå såg var väldigt vackert och vandringen var väldigt bra! Vi avslutade med att prova en "genväg" genom en kohage vilket visade sig inte vara så poppis hos de som ägde korna... 

Dagen efter begav vi oss åter till Bogota efter att ha gjort yoga ute på gräset på hostelet. Puss och kram! 

Patacon - en lokal specialitet från Salento gjord på platano

Medellin

Efter drygt en vecka i Bogota, kände vi att det var dags att vidga våra vyer ytterligare så vi satte oss på en nattbuss mot Colombias näst största stad Medellin. 

Tidigare hade vi hört mycket gott om Medellin, till och folk som bor i Bogota föredrar Medellin och hävdar att allt från stadsplanering till människorna är bättre och trevligare där. Till exempel finns där den enda spårbundna kollektivtrafiken i hela Colombia. 

Vi hamnade i ett väldigt trevligt område på ett nystartat väldigt bra hostel (Palmera Hostal) och kan verkligen hålla med om att människorna är trevliga! Dock hade vi otur då det första dagen vi var där spöregnade, och andra dagen var det val till borgmästare så allt var stängt och tredje dagen bjöd på ännu mer regn. Så vi kan nog inte riktigt hävda att vi sett allt som Medellin har att erbjuda, men vi var rätt nöjda och gillade staden ändå. 

På grund av ovanstående faktorer tillbringades alltså rätt mycket tid på hostelet, och då passade vi på att sluka serien Narcos på Netflix. Det är en amerikansk/colombiansk serie som utspelar sig just i Colombia och Medellin och handlar om Pablo Escobar och drogkartellen på 80-90 talet. Väldigt intressant och sevärd tycker vi. 

Kort sagt hade vi rätt bra dagar trots vädret, men skulle gärna åka tillbaka för att se mer. Puss och kram!