Fundacion Sentires

Som vi redan har nämnt och som många av er redan vet så var Indra i Colombia för första gången redan för dryga två år sedan då hon var här och jobbade som volontär i tre månader. Det var en väldigt bra upplevelse och under våra dagar i Bogota var det självklart att vi skulle hälsa på där hon jobbade, Fundacion Sentires. 

Beläget i ett av världens största slumområden, Ciudad Bolivar i södra Bogota, mer exakt i kvarteret El Tesoro (översatt skatten) är Fundacion Sentires en plats dit barn i området kan komma efter skolan för att få hjälp med läxor, leka med sina vänner och få massor av kärlek istället för att driva runt på gatorna medan deras föräldrar jobbar nästan dygnet runt för att få ihop mat till familjen. Sentires startades för 7 år sedan av två kvinnor från Bogota, Natali och Johanna och idag jobbar även Giselle med verksamheten på heltid. Så här beskriver de syftet med Sentires:

"The FOUNDATION SENTIRES is a non-profit entity responsible for providing educational, psychological, recreational and nutritional support for children with limited resources in the neighborhood El Tesoro, located in Ciudad Bolivar, Bogotá, Colombia. The foundation is committed to children’s rights and improving their quality of life, so that both, young people and adults may have a better future."

I övrigt har de i perioder olika personer som volontärt kommer in och har lektioner med barnen i allt från bild och form till matte eller musik. I dagsläget har de rum för 50 barn mellan fem och tolv år och verksamheten sker i ett hus som de hyr. Dock finns planer på att utvidga verksamheten då de sparar till att bygga ett större hus på en tomt de har köpt i närheten. 

När vi kom dit denna gång överöstes vi av nyfikna blickar och utrop. När lugnet hade lagt sig fick barnen sen köra en frågerunda för att få veta vilka vi var och vad vi gjorde där. Flera av barnen var kvar från när Indra var där senast vilket var väldigt roligt och när Mattias musikintresse upptäcktes blev vi genast tillfrågade om vi skulle vilja spela piano med barnen. Nyligen fick de nämligen skänkt till sig flera synthar, men som ännu inte kommit till användning. Detta ledde därefter till att vi återvände de följande två dagarna, och lärde barnen blinka lilla stjärna och jingle bells, Mattias som pianolärare och Indra som tolk. 

Våra dagar där var fantastiska och energin och glädjen inne på Sentires gör att man trots den lilla ytan och den ibland otroligt höga ljudvolymen bara vill komma tillbaka. Det är en väldigt fin plats helt enkelt och man märker att det är viktigt för barnen. Giselle berättade en dag på vägen hem med ett leende på läpparna att föräldrar använder lite som ett hot om till exempel skolan inte sköts eller grönsakerna inte äts att barnen inte ska få gå till Sentires, vilket brukar vara väldigt effektivt. 

Vi har nu bestämt oss för att dels tillbringa ytterligare några dagar på Sentires om någon vecka och hjälpa till så gott vi kan med läxor och piano och allt däremellan, men vi tänkte också passa på att göra en donation medan vi är här och kan föra över pengar direkt till deras konto. Skulle någon av er därhemma känna att ni också vill vara med och ge ett bidrag till 

verksamheten får ni mer än gärna höra av er till någon av oss så kan vi samordna. 

(Nå oss gör ni lättast på mail : mattiasgranbom@gmail.com, indra.angberg@gmail.com eller via Facebook)

Vill ni läsa mer om Fundacion Sentires kan ni göra det här: http://fundacionsentires.org/

Sutatausa

Efter ett par dagar i Bogota, fick vi ett förslag av Indras kompis Daniel att vi skulle göra en dagsutflykt till någon av de små byarna lite utanför Bogota. Så på söndagen mötte vi upp honom och Lina och begav oss mot Sutatausa. 

I Sutatausa kan man dels gå ett par olika vandringar upp på två olika bergstoppar som är fyllda av klippor som här kallas "Los cuchillos de Sutatausa" vilket översätts till Sutatausas knivar. Daniel förklarade att detta var för att de skär genom vinden och från vissa vinklar ser de också ut som vassa knivar. Dessutom är detta en populär plats för klättring vilket vi också testade lite.

En annan sak som Sutatausa är känd för är att mer än 5000 urinvånare utförde ett massjälvmord genom att hoppa från dessa berg år 1541 för att inte bli slavar till kolonialmakten. Väldigt tragiskt. 

Efter en väldigt bra dag hamnade vi på ett litet snabbmatställe där vi åt de största arepor (majsbröd med fyllning) och hamburgare vi sett. 

Bogota - Colombia

Hej hej! Efter våra dagar i Peru flög vi direkt rätt upp till Bogota, Colombias huvudstad. Här bor nästan lika många människor som i hela Sverige, drygt åtta miljoner! Staden ligger på en slätt 2500 meter över havet och är omgiven av ännu högre berg. Under de första dagarna har vi strosat runt, Indra fått flashbacks, gått upp på berget Monserrate, träffat Indras Colombianska kompisar, tittat på gatukonst och druckit god öl. 

Vi har det kort sagt väldigt bra och trivs båda väldigt bra i Bogota så stannar nog här ett tag! 

 

Monserrate

Honungsöl på Bogota Beer Company

Väggen utanför vårt hostel

Bogota by night med Giselle och Natali

Plaza Simon Bolivar

Machu Picchu

Efter fyra dagars vandrande vaknade vi med ömma ben på hotellet i Aguas Calientes av väckarklockan redan 03.40. Idag var det nämligen dags för oss att få se Machu Picchu i soluppgången. 

En snabb frukost senare började vi sedan vandra mot den första porten som öppnas 05.00 och leder till närmare 2000 trappsteg, den sista etappen innan man når Machu Picchu. Det var jobbigt och svettigt men efter timma nådde vi vårt mål, och det var värt allt svett!

 Väl där uppe fick vi en guidad tur runt ruinerna innan vi fick upptäcka själva. De andra i gruppen besteg därefter varsin topp till, och vi promenerade upp till det som kallas "The Sun Gate" där vi hade utsikt över hela Machu Picchu. 

Senare på kvällen tog vi nöjda och glada  tåget tillbaka till Cusco. Vi håller på att klippa ihop en film från vandringen och Maxhu Picchu, men i väntan på den får ni hålla till goda med lite fler bilder! Kram! 

Peruansk mat

Vår sista dag i Lima bestämde vi oss för att tillbringa i matens ära eftersom det är just det som Lima är mest känt för och vi lite missade den biten våra första dagar där. 

Därför bokade vi efter frukost in oss på hostelets matlagningskurs där vi lärde oss laga Cheviche. Det är en typisk peruansk rätt som består av rå fisk som marineras i lime, chili och rödlök och äts tillsammans med sötpotatis och majs. Väldigt gott och inte så svårt att göra faktiskt!

Efter denna väldigt lyckade lunch bar det sen av till Miraflores och restaurangen Panchita där vi bokat bord kvällen innan. Där åt vi en riktigt prisvärd lyxmiddag för att både fira en månad på resande fot och säga hejdå till Peru. Dagen efter bar det nämligen av mot Colombia. 

Självklart typiskt peruansk mat, med kött massa potatis och majs och en Pisco sour till det, som nog räknas som landets national drink. 

Salkantay

Så kom vi då till sist iväg på den efterlängtade Salkantayvandringen som avslutades med en heldag i Machu Picchu och oj vad bra vi haft det!

Hela äventyret startade med att vi blev hämtade vid vårt hostel 05.00 för att med bil ta oss ca tre timmar från Cusco till Marcocasa där vår vandring skulle starta. I bilen fanns vår guide Alex samt Yohan och Carine från Kanada som skulle vandra med oss. (Dessutom var Clemente och Brauolio med som skulle hjälpa oss med allt från matlagning till tält och transport av den största delen av packningen som bars av hästar.) 

Första dagen bestod av ca fem till sex timmars vandring, och efter kanske halva vandringen kunde man skymta ett berg täckt av en glaciär/is under vilket vi skulle campa följande natt. Väl framme där var det lunchdags och sen hann vi med en powernap innan Alex berättade att vi eftersom att det var bra väder hade möjlighet att få gå på en extra vandring upp över en bergskulle där det skulle ligga en sjö. Så strax efter det bar det av igen och då, när man skulle vandra i brant uppförsbacke i ungefär en timme kände man av höjden rätt rejält. Men upp kom vi och vackert var det! Sen var det bara att strosa ner igen innan solen gick ner och det var dags för middag. Därefter var det i princip läggdags på en gång men på väg till tältet blev vi helt tagna av en alldeles stjärnklar natthimmel där man kunde se Vintergatan tvärsöver och som då och då lystes upp av blixtar långtbortifrån som reflekterades i de närliggande bergens glaciärer.

Nästa dag började med att vi blev väckta 05.30 och fick varsin kopp cocate i tältet, vilket passade väldigt bra efter som detta var den kallaste natten på hela vandringen. Efter en riktig lyxfrukost med både pannkakor och fruktsallad började vi sedan knata den delen av vandringen som är känd för att vara den tuffaste: upp mot Salkantaypassagen som ligger på inte mindre än 4600 meters höjd. Och uppåt  var det minst sagt, i hela fyra timmar kämpade vi i en sluttning som bara blev brantare och brantare, men till sist kom vi fram. Däruppe tog vi en välförtjänt paus då vi byggde varsitt totem av stenar för att få en bra fortsatt vandring, innan det var dags att börja ta oss ner på lägre höjd igen. Det vill säga tre timmars vandring rakt neråt till en slätt där vi mötte upp resten av vårt team för lunchpaus innan de sista timmarnas vandring väntade. När klockan närmade sig 17.00 kom vi till sist, med väldigt ömma ben och knän fram till dagens campingplats där vi åt middag och sen slocknade i våra tält.

Dag tre på vår vandring hade vi börjat komma in i rutinerna och vandringen skulle enligt vår guide inte vara varken lika lång eller jobbig som dagen innan och till en början hade han rätt. Rutten vi följde var mycket mer dynamisk än dagen innan, och gick lite upp, sen lite ner istället för antingen eller. Dessutom skiftade miljön otroligt. Dagen innan i närheten av Salkantay hade naturen bestått av ett ganska stenigt och bergigt landskap, men nu vandrade vi istället mer genom en typ av djungel med mängder av otroliga fjärilar som invånare. Detta var helt klart en av de bästa delarna av vandringen, men dock avslutades dagen med två timmars vandring på en sandig grusväg i stekande sol så även fast vi kom fram till nattens sovplats redan innan lunch var vi nästan ännu tröttare än dagen innan. Eftermiddagen var sedan väldigt lugn, vi vilade i tälten ett tag och sen fick vi lära oss det peruanska spelet Sapo, som innebär att man ska kasta små myntliknande metallbitar på ett bräde med hål för att få olika poäng. Högst  poäng får man om man träffar rakt i munnen på en guldig groda som står i mitten av brädet, vilket Mattias till sist lyckades med. Därefter fick vi dessutom en visning runt ett litet kaffeplantage som låg precis vid campingen, där vi även fick plocka avocados och dricka färskmalet kaffe. Som om inte detta var nog hann vi också vara med om en fotbollsmatch på över 2000 meters höjd, Mattias spelade och Indra tittade på medan solen gick ner. Sedan var det till sist middags- och sovdags innan sista riktiga vandringsdagen.

Sista vandringsdagen blev enligt oss både den tidigaste och tuffaste. Då begav vi oss först upp på hög höjd igen till Llactapata, en ruin fran 1400-talet (samma tid som Machu Picchu.) Det finns till och med en linje i marken som markerar den exakta riktningen till Machu Picchu och har man tur, och det är klart väder kan man se hela vägen dit. Vandringen upp dit tog dryga två timmar, återigen i en djungellik miljö, men som stadigt sluttade uppåt. När vi väl var uppe var vi helt slut och tog nästan en timmes paus innan vi fortsatte ner igen. Återigen en brant sluttning som tog på kraften i benen, men vi passade på att ha en svenskalektion med våra kanadensiska vänner så tiden gick rätt fort ändå. Lagom till att solen stod mitt på himlen nådde vi dagens sista etapp som bestod av 9 km vandring längs en tågräls. Denna del var enklare eftersom det var platt mark men solen stekte och när vi nådde vårt mål, den lilla staden Aguas Calientes var vi dödströtta, men nöjda över vår insats. Har avslutade vi nämligen vandringen med att checka in på ett hotell, duscha för första gången på fyra dagar och äta hejdåmiddag med vår guide. Sedan blev det bums i säng eftersom vi nästa morgon skulle upp tidigt för att hinna till Machu Picchu innan solen gick upp.